Ja så nu är det sista fredagen på gång. Jag tänkte att jag skulle ha det fullt opp alla de sista dagarna, men var så duktig igår så fick allt det sista fixat. Så nu är äntligen alla bank,optiker,kela,lämna nycklar inn hit och dit och alla pappersjobb gjorda, skööönt!! Idag har jag fått tagit det ganska lugnt, hade bara ett besök hos läkaren som tog typ 2 minuter. Efter det hann jag ännu gå på sista morgonkaffe hos Pipsa förränn jag kom hem till mammas och byka. Nu har jag bara kvar att springa på kaffe eller och äta med alla kompisarna och släktingar kvar.. Eller njaa en sak har jag kvar ännu som jag inte alls väntar fram emot..Nämligen att PAKKA, urk!
Hur i hela *piip* skall man få allting jag behöver under denhär långa tiden i en *piips* liten kappsäck?!??!!
När jag nu skröt hur bussig jag har varit i går så måste jag vell berätta de viktigaste sakerna.
Jag sade hejdå åt Linda, sade ännu åt henne före att dehär känns nog inte allt som hejdå för en så lång stund så jag kommer inte att börja gråta. Nå jag borde ju gissat att när man är en sodän här lipsill som jag är så började ju tårarn spruta som niagra fallen,hahha.Det blir säkert översvämning i morgon i hela Lovisa..eller iallafall i min nissan, för det är sista gången på en go stund som jag kör hem från Lovisa.
Lämnade också inn nycklarna till min lägenhet. Var så konstigt att vara inn där sista gången. Det såg så tomt ut utan allt mitt skrot och möbler, kändes inte som hemma mera.Var inte ens ledsen att lämna nycklarna i lägenheten. Tänkte mera att när jag stänger den här dörren för sista gången så är det slut på ett kapitel i mitt liv.Men är glad att få börja allting pånytt, öppna ett nytt kapitel i mitt liv. Kommer nog att sakna min lägenhet..Tänkte aldrig att jag skulle säga det här men måste nog erkänna att jag kommer att sakna mina ljusröda köksskåp också!
Hann ockå köra lite runt i stan och sprang och skötte olika äranden. Mina fötter ropar halleluja, de är som nya efter fotvården jag också var på i går. Hann också se Meema en stund, som är alltid lika roligt eftersom vi vet allting om varandra och typ tänker samma saker men ändå har vi alltid någo att prata om!
Sprang också snabbt och föra inn mina arbetskläder och arbetsnyckel. Betyder alltså att min karriär som kassatant är förbi, iallafall för ettag. Det är sjukt hur tiden går snabbt..För nästan exakt 4 år sedan hadde jag min första ordentliga arbetsdag. Jag var en liten nervös 16-åring som inte kunde ett dugg finska och var blygare en blyg. Jag förstod inte att lilla blyga jag som inte ens vågade se de flesta människorna i ögona skulle kunna sitta i kassan. Men alla tog så bra emot mej, min arbetskompisar blev som min andra familj. Fastän jag hade det svårt så fanns där människor som alltid stödde mej och jag så att de påriktit brydde sej om mej. Fastän livet annars var tungt och hemskt så hadde jag alltid en plats jag alltid mådde bra på, en plats som hela världen värkade lite ljusare på och det var jobbet! Fastän inte alla dagar har varit som en dans på rosor så alltid fanns där någon arbetskompis som fick en att skratta. Tror att jobbet aldrig har varit bara som ett jobb för mej, det är en plats som jag har växt upp med och kommer nog aldrig att glömma människorna eller stämningen från min första riktiga arbetsplats!
Sista fredagen blir också sista lite finare family dinner för oss Nyströmmarna, denhär gången joinar mommo också så det blir ännu roligare!:)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti