Jag har hållt på att räkna dagar enda sedan jag fick veta att jag fick jobbet, så snart i en månad. Snart blir det vel så att jag skall börja räkna timmar istället, och då först är det nära! Men är på något sätt både nervös,glad och ledsen det är konstigt att förklara. Jag har viljat så länge flytta bort från lovisa så det är jag glad för, men jag har aldrig tänkt hur mycket jag lämnar efter mej. Planerade alltid bara att jag tar mina saker och åkar i väg medan vännerna bara skulle säga typ; "moro mikkan, vi tar o tjiigar!"
Men så lätt har de inte varit och allting blir bara svårare per dag. Men de alla finns ju nog kvar när ja kommer tillbaka. Hoppas bara att jag inte nu kommer att få hemlängtan när alla har vari så supergulliga mot mej. Somtur finns det skype,whatsup och facebook nuförtiden så att jag kan bombadera alla med onödiga meddelanden och bilder ifall jag får lessamt, så radera eller blocka mej inte ifall ni blir störda på att helatiden ha 10000 meddelanden av mej det betyder bara att jag saknar just er!
.jpg)
Men iallafall så igår var Linda, Pipsa och jag ute och äta vår sista middag. Okej man borde vell inte säga sista middagen för det är de ju inte, men så kändes det. Eftersom vi bor allihop i Lovisa så finns de inte så många restauranger att välja i mellan. Det finns många kebab/pizza platser och typ bara 2 lite bättre platser, så vi gick till Bella som då är lite finare plats. Bella har dessutom helt super god mat och så tycker jag där är super mysigt att sitta på kvällen.
Vi drack nog bara vatten hela kvällen, fastän Linda ser inte nykter ut. Jag och Pipsa åt varsin pizza med rucola,mozzarella,torkade tomater och parmaskinkka. (Mumsfilibabba!!) Linda däremot som äter typ lika mycket som jag gjorde när jag var 3 år så tog en sallad, det såg nog också konstigt bra ut. (Slurps)
Lindas sallad, Linda och jag.
Jag och Pipsa med våra mumsfilobabba-pizzor.
Pipsa hinner jag ännu si ganska mycket före jag åker men Linda åker i dag till Thailand så hinner inte se henne mera, blää.Altså jag måste nog medge att jag är lite avundsjuk för skulle också själv kunna åka dit pånytt när som helst. Det är inte ens så länge sedan jag var där med Linda men skulle nog annars hoppa inn i hennes kappsäck ifall jag inte skulle själv vara påväg bort på måndagen. Men kanske om man får sparat lite överlopps pengar så blir det nog Thailand nästa vinter!
Här är jag och Linda i Thailand december 2014. Känns som om det var flera år sedan fastän det bara är några månader.
Hoppas att Linda har en super resa fastän jag inte skulle vilja säga hejdå åt henne. Vi skulle ännu synnas och ta kaffe i dag,somtur. Igår tyckte jag det var skönt att int då måsta säga adjö men känns bara ännu svårare idag. Varför ska ordet Hejdå vara så svårt, måst bara tänka att om ett år så kanske jag ligger med Linda på stranden i Thailand och så känns det som om vi aldrig skulle ha varit så länge ifrån varandra!
Så fick jag som presant ett halsband av dom båda. Dom tycks no känna mej bra för det är just sånt som ja bara älskar, pluss att varje gång ja ser på de påminner de mej om dom båda. Så tusen tack! Tror jag aldrig tar bort de från halsen int ens om de sku börja mögla efter 50 år!:)
Har dehär sista dagarna full proppande med saker som ska göras så idag skall jag springa till apoteket, springa till optikern, ta kaffe med Linda och Pipsa, föra nycklarna till lägenheten och på kvällen ennu på fotvård samt få naglarna fixade, kanske man då kan slappna av lite!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti