Family dinner!

Igår hadde vi då vår sista family dinner, var super gått nam! Mommo och min bror kom hit passligt till 6-tiden så kunde vår middag börja. Vi åt både förrätt, själva middagen, efterrätt och till sist drack vi te. Kommer inte ihåg vad vi åt bara att det var kronhjort och något annat hjortdjur. Men gått va det nog, mamma kan! :)

Mumss!!

Vi hade nog en kväll med mycket skratt. Känns nog lite lustigt att nästa gång vi alla sitter vid vårt bord och skrattar och äter tillsammans blir nog först nästa vinter..Efter middagen spelade vi några varv med Fortuna, mommo gjorde nog nya rekordet! 
Vi såg en film och sedan var det bara att gå och sova, var nog så trött konstigt att jag endå årkade se filmen till slut. :)

Jag har bara denhär och morgondagen kvar i Finland, så måste försöka få så mycket gjort som möjligt! Idag skall jag då till Borgå på kvällen och äta med Yrla och Lotta. Det blir nog säkert lika roligt som alltid måste bara försöka att jag inte börjar gråta när vi säjer hejdå. Idag efter att jag har varit i borgå skall jag också åka till Lovisa en sväng och säga hejdå till Pipsa och Meema, förlåt nu men väntar int alls på att se er idag.Hahha förstår inte varför det skall böölas och gråtas helatiden, det är ju en bra sak att jag åker och är jätte glad för min egen skull och jag vet ju att alla andra är glada för min skull också!
Idag skall jag också städa samt dammsuga min älskade gamla nissan. Min bror tar över min bil så länge jag är borta så i morgon skall jag ge bilnycklarna till honom. Kommer att sakna mitt gullegryn, min första bil. Den är gammal och inte så hemskt fin eller värd något alls men har alltid varit nöjd med den, så hoppas verkligen att den finns kvar ännu när jag kommer tillbaka!

Blev så glad när jag fick igår ett e-mail av en annan från Finland som skall jobba och bo på samma plats som jag. Hon var framme där igår,blir nog intressant att se hur den människan ser ut som man har e-mailat med i en månad Hon verkar iallafall helt super trevlig! Så jag får öva inte bara min engelska utan också min finska, vad är bättre en det?!:)
Hon skikkade att det är en jätte kiva plats(mahtava paikka!), och huset vi bor i är också super! Altså vilken lättnad att få höra att jag inte måste bo i typ en kaninbur i en skrämmande mörk källare eller något liknande.. Hon skrev att det finns 5 rum i huset som vi skall bo i, hon är då första och jag blir då troligtvis den andra som flyttar inn. Skönt att få ett eget stort rum! Rummen är stora och att det inte alls är kallt i huset heller vilket är skönt, måste inte pakka med 534 par yllesockor. Hon berättade också att det kommer troligtvis en vit paketbil som står Woolacombe Bay på och söka mej från busstationen i Barnstaple. Vilken lättnad, tror nog att jag kommer att trivas där om det verkligen är så bra som det låter som!

Woolacombe, snart syns vi! ;)

Sista veckoslutet!

Sista veckoslutet kvar i Finland före flytten till England. Tänk att om en vecka så har jag redan bott lite över 4 dagar i Woolacombe! Skulle vara intressant att veta hur framtida jag har det då. Det skulle kunna finnas en fjärkontroll som man skulle kunna spola frammåt tiden med..Om en vecka har jag säkert då jobbat redan i 4 dagar på mitt nya jobb, spännande. Hoppas också fått några nya kompisar och kaffesälskap. Jag har alltid varit sådan som är ute med kompisarna dagarna i ända och blir nog tokig om man inte skulle ha nån att prata med. För tillfälle är jag mera glad och nyfiken en nervös. Tänkte nog att det skulle vara tvärtom men det hinner ju nog ändras ännu..

Ja så nu är det sista fredagen på gång. Jag tänkte att jag skulle ha det fullt opp alla de sista dagarna, men var så duktig igår så fick allt det sista fixat. Så nu är äntligen alla bank,optiker,kela,lämna nycklar inn hit och dit och alla pappersjobb gjorda, skööönt!! Idag har jag fått tagit det ganska lugnt, hade bara ett besök hos läkaren som tog typ 2 minuter. Efter det hann jag ännu gå på sista morgonkaffe hos Pipsa förränn jag kom hem till mammas och byka. Nu har jag bara kvar att springa på kaffe eller och äta med alla kompisarna och släktingar kvar.. Eller njaa en sak har jag kvar ännu som jag inte alls väntar fram emot..Nämligen att PAKKA, urk!
Hur i hela *piip* skall man få allting jag behöver under denhär långa tiden i en *piips* liten kappsäck?!??!!

När jag nu skröt hur bussig jag har varit i går så måste jag vell berätta de viktigaste sakerna. 
Jag sade hejdå åt Linda, sade ännu åt henne före att dehär känns nog inte allt som hejdå för en så lång stund så jag kommer inte att börja gråta. Nå jag borde ju gissat att när man är en sodän här lipsill som jag är så började ju tårarn spruta som niagra fallen,hahha.Det blir säkert översvämning i morgon i hela Lovisa..eller iallafall i min nissan, för det är sista gången på en go stund som jag kör hem från Lovisa.

Lämnade också inn nycklarna till min lägenhet. Var så konstigt att vara inn där sista gången. Det såg så tomt ut utan allt mitt skrot och möbler, kändes inte som hemma mera.Var inte ens ledsen att lämna nycklarna i lägenheten. Tänkte mera att när jag stänger den här dörren för sista gången så är det slut på ett kapitel i mitt liv.Men är glad att få börja allting pånytt, öppna ett nytt kapitel i mitt liv. Kommer nog att sakna min lägenhet..Tänkte aldrig att jag skulle säga det här men måste nog erkänna att jag kommer att sakna mina ljusröda köksskåp också!

Hann ockå köra lite runt i stan och sprang och skötte olika äranden. Mina fötter ropar halleluja, de är som nya efter fotvården jag också var på i går. Hann också se Meema en stund, som är alltid lika roligt eftersom vi vet allting om varandra och typ tänker samma saker men ändå har vi alltid någo att prata om!

Sprang också snabbt och föra inn mina arbetskläder och arbetsnyckel. Betyder alltså att min karriär som kassatant är förbi, iallafall för ettag. Det är sjukt hur tiden går snabbt..För nästan exakt 4 år sedan hadde jag min första ordentliga arbetsdag. Jag var en liten nervös 16-åring som inte kunde ett dugg finska och var blygare en blyg. Jag förstod inte att lilla blyga jag som inte ens vågade se de flesta människorna i ögona skulle kunna sitta i kassan. Men alla tog så bra emot mej, min arbetskompisar blev som min andra familj. Fastän jag hade det svårt så fanns där människor som alltid stödde mej och jag så att de påriktit brydde sej om mej. Fastän livet annars var tungt och hemskt så hadde jag alltid en plats jag alltid mådde bra på, en plats som hela världen värkade lite ljusare på och det var jobbet! Fastän inte alla dagar har varit som en dans på rosor så alltid fanns där någon arbetskompis som fick en att skratta. Tror att jobbet aldrig har varit bara som ett jobb för mej, det är en plats som jag har växt upp med och kommer nog aldrig att glömma människorna eller stämningen från min första riktiga arbetsplats!

Sista fredagen blir också sista lite finare family dinner för oss Nyströmmarna, denhär gången joinar mommo också så det blir ännu roligare!:)

Sista middagen!

4 dagar kvar, kääk!

Jag har hållt på att räkna dagar enda sedan jag fick veta att jag fick jobbet, så snart i en månad. Snart blir det vel så att jag skall börja räkna timmar istället, och då först är det nära! Men är på något sätt både nervös,glad och ledsen det är konstigt att förklara. Jag har viljat så länge flytta bort från lovisa så det är jag glad för, men jag har aldrig tänkt hur mycket jag lämnar efter mej. Planerade alltid bara att jag tar mina saker och åkar i väg medan vännerna bara skulle säga typ; "moro mikkan, vi tar o tjiigar!" 

Men så lätt har de inte varit och allting blir bara svårare per dag. Men de alla finns ju nog kvar när ja kommer tillbaka. Hoppas bara att jag inte nu kommer att få hemlängtan när alla har vari så supergulliga mot mej. Somtur finns det skype,whatsup och facebook nuförtiden så att jag kan bombadera alla med onödiga meddelanden och bilder ifall jag får lessamt, så radera eller blocka mej inte ifall ni blir störda på att helatiden ha 10000 meddelanden av mej det betyder bara att jag saknar just er!

Men iallafall så igår var Linda, Pipsa och jag ute och äta vår sista middag.  Okej man borde vell inte säga sista middagen för det är de ju inte, men så kändes det. Eftersom vi bor allihop i Lovisa så finns de inte så många restauranger att välja i mellan. Det finns många kebab/pizza platser och typ bara 2 lite bättre platser, så vi gick till Bella som då är lite finare plats. Bella har dessutom helt super god mat och så tycker jag där är super mysigt att sitta på kvällen. 

Vi drack nog bara vatten hela kvällen, fastän Linda ser inte nykter ut. Jag och Pipsa åt varsin pizza med rucola,mozzarella,torkade tomater och parmaskinkka. (Mumsfilibabba!!) Linda däremot som äter typ lika mycket som jag gjorde när jag var 3 år så tog en sallad, det såg nog också konstigt bra ut. (Slurps)

Lindas sallad, Linda och jag.

Jag och Pipsa med våra mumsfilobabba-pizzor.

Pipsa hinner jag ännu si ganska mycket före jag åker men Linda åker i dag till Thailand så hinner inte se henne mera, blää.Altså jag måste nog medge att jag är lite avundsjuk för skulle också själv kunna åka dit pånytt när som helst. Det är inte ens så länge sedan jag var där med Linda men skulle nog annars hoppa inn i hennes kappsäck ifall jag inte skulle själv vara påväg bort på måndagen. Men kanske om man får sparat lite överlopps pengar så blir det nog Thailand nästa vinter!

Här är jag och Linda i Thailand december 2014. Känns som om det var flera år sedan fastän det bara är några månader.

Hoppas att Linda har en super resa fastän jag inte skulle vilja säga hejdå åt henne. Vi skulle ännu synnas och ta kaffe i dag,somtur. Igår tyckte jag det var skönt att int då måsta säga adjö men känns bara ännu svårare idag. Varför ska ordet Hejdå vara så svårt, måst bara tänka att om ett år så kanske jag ligger med Linda på stranden i Thailand och så känns det som om vi aldrig skulle ha varit så länge ifrån varandra!

Så fick jag som presant ett halsband av dom båda. Dom tycks no känna mej bra för det är just sånt som ja bara älskar, pluss att varje gång ja ser på de påminner de mej om dom båda. Så tusen tack! Tror jag aldrig tar bort de från halsen int ens om de sku börja mögla efter 50 år!:)

Har dehär sista dagarna full proppande med saker som ska göras så idag skall jag springa till apoteket, springa till optikern, ta kaffe med Linda och Pipsa, föra nycklarna till lägenheten och på kvällen ennu på fotvård samt få naglarna fixade, kanske man då kan slappna av lite!

I feel good!

Jag som var rädd att jag inte skulle få sömn dehär sista nätterna. Jag hadde nog fel, kommer int ens ihåg när jag senast skulle ha sovit sohär djupt. Jag brukar alltid vakna om nätterna och springa på wc samt och drikka, eller så typ gå igenom facebook. Dessutom vaknade jag av mej själv helt utvilad, klokkan halv 9! (Tidigt för mej). Så idag känner jag på mej att det här kommer att bli en bra dag! Konstigt vad en natt med bra sömn kan göra, plötsligt känner jag mej som jag skulle klara av vad som helst nästan som om jag skulle vara Superman. Dessutom ända sedan jag vaknade har det tvinnat James Brown - I feel good i bakhuvudet, håller jag på att bli galen?

I natt var det sista natten i lägenheten..Har lite blandade känslor om det. Har de senaste åren verkligen tyckt om att vara ensam, njöt riktigt av att få ligga ensam och läsa eller si någon film. Ibland älskade jag också att bara ligga på sängen medan jag hörde på musik, de var som terapi åt mej medan jag tänkte på livets mening. Och det var ingen som kunde störa mej, så skönt!
Nåjahh nu kommer jag inte mera att få njuta med att vara ensam..Först skall jag bo hos mamma nu i 5 dagar och bara 4 nätter. (Höuli) Nå det är inte ännu så farligt där brukar man no få var nogorlunda i lugn och ro. Men sedan i England skall jag bo i något som typ ser ut som ett internat. Man vet ju inte hur många där bor och hur mycket oljud där är, och hoppas verkligen att jag får mitt egna rum de lovade åt mej. Annars tror jag att jag skulle bli Hulk alltid imellan förrän jag skulle vänja med att helatiden vara bland människor. Måste alltid få ladda sina batterier imellanåt att man sedan årkar vara lika glad och klumppeduns som vanligt.

Jabadabaduuuu fem dagar kvar !!

Jag vaknade just så är ingen så vacker syn, ,men det var inte pointen med den här selfien heller. Utan jag var igår och färgade håret till en kompis som är utbildad som frisör. Och jag är super nöjd, blev ännu blondare! Känner sej fresh igen :) Efter att ha testat nästan alla färger man kan tänka sej så färgde jag mej tillbaka till blond, är nog den ända färgen jag känner mej som Mikkan med. Många har sagt att jag ser så ung ut med ljust hår att på det sättet passar jag bättre med mörkt. Men härre jag är ju ung och fastän jag är 20 ser jag heldre ut till en fjorttis en en 40-åring.

Just nu sitter jag på mitt nästan helt tomma golv, skall bara skriva det här inlägget färdigt sen måst jag börja tömma det sista av lägenheten. Känns lite lustigt att i dag är det nästsista gången jag alls är inne i denhär lägenheten, sista gången blir när jag lämnar inn nycklarna. Kääk! Har mycket bra minnen härifrån men också ganska mycket dåliga men alla är nog värda att komma ihåg,så är intressant hur många av minnena bara ploppar upp i tankarn medan man skrubbar golven och de sista hyllorna. Nå efter att har bott ensam nu i 3 år så kanske det endå blir skönt att bo med mycket människor runt sej? Bara jag aldrig tappar min förmåga att trivas ensam eller åtminståne det där med att KUNNA vara ensam, så är jag nöjd!:)

Ha en super bra dag! Det skall jag i allafall fortsätta med att ha.

sömnlösa nätter..

Man är trött och skulle göra vad som helst för att få sömn, men nej det går bara inte. Försöker sätta på en film som jag vet att är tråkig ifall jag då skulle somna snabbare,men nehe. Jag stirrar på tablettrutan där det kommer någon komedi från 90-talet. Jag ser på filmen men kan inte koncentrera men eftersom det tvinnar typ tusen frågor i mitt huvud. Jag går ännu då ut på en nattubak ifall det skulle få mej att slappna av lite. När jag kommer tillbaka till sängen och stänger ögona så känner jag att kroppen är trött och vill vila medan huvudet mitt går ännu mera på övervarv.Kände på mej att det skulle bli en lång natt, och tror att de 5 följande nätterna kommer att bli lika..

Jag har alltid varit sådan som tänker alldeles för mycket. Det gör att jag stressar,spänner mej samt är osäker helt för ofta. Har alltid varit avundsjuk på sådana personer som alltid tar allting så lugnt, och bryr inte fastän dom får konstiga blickar av folk. Så fastän jag tycker att jag inte ännu har börjat stressa så mycket över min flytt, så tror jag att min kropp på något konstigt sätt hiffar att vara lite nervös och darför inte låta mej sova. Det snurrade hur mycket frågor som helst på natten i mitt huvud men här är då några av dom, börjar alltid med lätta frågor tills det blir svårare och tunga frågor till slut.. Men på nätterna känns allting mera tungt, skrämmande och svårare så på morgonen försvann alla mina nervösa tankar och nu känner jag inte mej ett dugg nervös för jag vet att jag kommer att klara mej, och allting blir bra!:)

Hur kommer människorna att ta emot mej i England?
Om alla är lika ljuvliga som kvinnan jag hade min jobbintervju med så kommer jag verkligen att trivas där vet jag. De kommer imot mej dessutom till busstationen så där får jag ju redan mina första bekanta som jag hinner prata med hela vägen till hotellet.

Tänk om jag inte kommer att trivas?
Varför skulle jag inte trivas? Jag har verkligen länge vilja slippa bort från Lovisa. Tror dessutom att människorna dit skiljer ju sej inte så mycket från de människorna jag är van att vara vid. De är inte ufon utan också vanliga personer, säkert också mycket trevligare. Och bara jag åker i väg med en bra inställning så kommer jag att klara mej bra!

Tänk om jag missar planet eller bussen eller så aldrig hittar fram?
Voinei, inte ens det skulle vara så farligt. Alltid hittar man fram i någotskede så då skulle det bara vara att tänka positivt;bättre sent än aldrig. Och jag har utprinttat alla tidtabeller och vartifrån jag skall gå vart så borde klara mej bra.

Tänk om ingen kommer och hälsar på mej? Tänk om alla har glömt mej när jag kommer tillbaka och skulle inte ha några vänner kvar?
Är riktigt störd på mej själv att varför går det ens sonhäna tankar i huvudet mitt. Om alla mina nuvarande vänner skulle sluta ha kontakt och glömma mej så skulle de ens då vara mina vänner? Svaret är nej. Tror att de som är menade att finnas kvar i mitt liv de kommer att hållas där också. 

Vad skulle pappa säga till allting? Skulle han vara glad att jag äntligen gör nånting nyttigt och får se världen?
Absolut!! Jag tror inte utan jag vet, han skulle nog vara så stålt över mej. Fastän han inte finns här för att säga de så känner jag det på mej. Kan tänka hur han skulle ringa ofta och fråga helt hur där har varit, hur jag trivs och nu före jag åker kan jag tänka mej att han skulle vara nästan mera ivrig än jag själv, haha <3

Sista saken som tvinnade i mej före jag äntligen fick sömn var att; hur kommer mamma att klara sej utan att jag sitter hos henne och drikker kaffe dagarna i ända medan jag berättar nyaste nytt?
Bra går de sedan när hon har vant sej med att jag inte väntar på att maten skall bli färdi före hon ens har hunnit hem från jobbet. Och dehär månaderna går säkert snabbt så snart får hon höra på mej igen dagarna i ända och hoppas på att jag skulle åka bort igen att hon skulle få lugn och ro.

Jag vet jag tänker alldeles för mycket.. väntar inte alls till nesta natt ellet nätterna efter det, huj! Nåja nu ska äta mitt morgonmål och sedn gå och skrubba lägenheten så att det bara glänser! För i natt blir det sista natten i min egna lägenhet före jag skall lämna inn nycklarna, och sedan crasha hos mamma ända tills jag åker i väg. Det stör mej inte alls, för vad är bättre än att vakna i ett hus där kylskåpet är alltid fullt med allt möjligt gått, mumsfilibabba!

Det svåraste av allting jag måste lämna bakom mej är nog sorligt men sant, ruispalat!:(

Både skratt och gråt

Årkade inte skriva något i går eftersom jag var så slut efter lördagen..men huvudsaken att man hade roligt. Jag hade altså min Go away party på lördagskvällen. Jag var lite nervös hur kvällen skulle sluta och dessutom var det många som inte slapp och komma eller så kom de hit men åkte hem före vi andra åkte till baren.  Så min sista barresa till Alexia blev inte riktigt som planerat, men hade helt roligt ändå!:)
Jag hade bara bjudit mina närmaste vänner för ville inte ha hela huset fullt med okända huliganer. Vi började åka mot baren 12 tiden så då var de dags för alla att åka hem eller följa med. Jag som inte brukar vara den som gråter framför folk så nu gjorde jag det. Jag åker ju om precis 1 vecka så det är många som jag inte alls mera hinner se. Så jag skrattade fastän det typ bara regnade med tårar från ögonen medan jag kramade adjö, hahha. Vill inte se hur mycket jag kommer att gråta när jag säger hejdå åt mina allra närmaste vänner och mamma.

Jee! Lyckadest första gången i mitt liv göra en smörgåskaka. Okej,med mammas hjälp, men endå nestan helt ensam. Blev så glad att jag för en gångsskull lyckades med något! Det blev nog en stor kaka men eftersom pojkarna åt närmare 5 bitar på man så minskade den nog snabbt.

Här är då Pipsa min bestie, och jag. Det här foto var taget medan vi väntade att de första gästerna skulle komma. Först kom ingen vi satt bara 3 stycken runt bordet och åt chips och spelade jag har aldrig, men sedan som de brukar vara så plötsligt så var huset fullt och festen kan börja.

Här är då jag och min bestie nr 2, meema. Tror jag lämnar den här bilden lite mindre så att ni inte skall bli rädda..

Sedan tog vi ju en bild som var alltså helt måsta på att fota, en på alla snygga brudar. Kommer att sakna er allihopa för ni e nu bara helt enkelt bäst, alla på sina olika sätt men ni e alla härliga personer. Skulle nog gärna smuggla er alla me i kappsäcken min!:)

Här är då jag och min bestie nr 3. Hon är den vildaste och bästa sälskapet att vara i klubben med i allafall om man vill ha roligt. Vet inte hur många lördagar vi har härjat och dansat som galningar tillsammans, och alltid har vi haft det roligt. Man har aldrig tråkit med Lotta i allafall, så vi dansade nog bort hela smörgåskakan den kvällen..

Så där va då min Go away party i kort sätt. Jag har pratat om min avskedsfest i flera månader och nu plötsligt var den här och nu är det över. Inget mera klubbande för mej, har många vänner jag inte hinner se mera och dags att börja packa..

Jag vet att jag kommer att sitta så nöjd så på min sittplats på flygplanet och vara glad att slippa bort från lilla Lovisa, men också super glad att få börja pånytt nästan ett helt nytt liv.Men måste medge att allting det här säga adjö till vänner och bekanta samt tänka hela tiden att nu är det här sista gången man gör nånting är lixom 100 gånger svårare än vad jag aldrig har kunnat tro. Allting finns ju kvar när jag kommer tillbaka men det känns endå som jag skulle åka bort förevigt. Så kommer typ att gråta och skratta igenom hela den här sista veckan men också på samma gång önskar jag att den går snabbt, jag är färdig att åka iväg fast det är tungt..:)

näst sista fredagen!

Känns som om dagarna bara går snabbare och snabbare. Har fått det mest nog gjort men endå finns det nog ännu mycket kvar att göra. Har lite saker i lägenheten ennu som måste flyttas, sedan finns det mycket pappersarbeten kvar ännu. Det är verkligen inte bara att ta sin kappsäck och flyga i väg..Det skall anmälas hit och dit, flytta, springa runt i staden som en yr höna både till kela,läkaren och banken. Så blir nog skönt att det snart börjar bli dags att åka i väg och inte måsta fundera på allt papperskrig och planerande!
Började min fredag med en selfie före jag måste springa i väg på lite äranden gällande resan. Imorgon har jag också min avskedsfest, så måste försöka få i hop en smörgåskaka.. har ingenaning hur man ens skall baka en smörgåskaka så det kan bli ganska intressant. (Hoppas bara att den blir ätbar..)

Jag skall jobba som General Assistant i en familjepark i västkusten av England. Till mina uppgifter hörs så typ allting, jag skall städa,jobba som servitör och bakom bardisken,hjälpa i köket samt senare kanske i receptionen. De har lite fler timmar i veckan en vad man är van vid, men tror nog att man vänjer sej snabbt. På mitt arbetskontrakt står det minimi 48h per vecka med då 1-2 lediga dagar i veckan. Har alltid tyckt om att jobba och efter nu två slappa månader tror jag att jag kommer bara att tycka det är roligt ti ha ordentligt med jobb. Parken som jag skall jobba på heter då Woolacombe Bay Holiday Park. Parken är delad i 4 parker, då det är en stor firma som äger alla.  Alla parkerna har olika aktiviteter och ligger dessutom nära varandra så man kan bra åka buss till de olika parkerna. 
Jag skall då jobba i Twitchen House Villages men skall också vara beredd på att åka till någon av de andra parkerna om de behöver hjälp. I min park finns då minigolf, surfning, 3D-bio ,restaurang, bar och olika pooler. Dessutom är parken ännu 15 min från stranden så det är i allafall ett stort pluss. Har googlat ihjäl mej nu de senaste veckorna och där är verkligen fint! 

Tänkte ännu sätta en bild på vart jag riktigt egentligen skall eftersom varje gång jag har försökt förklara åt någon ser dom ut som ett frågetecken. 
Jag får också bo där jag jobbar, dom årdnar ett rum åt mej så det är skönt. Bor säkert med flera andra arbetskompisar i samma hus och delar wc,dusch och kök med dom. De tar bort en liten summa av mitt boende av min lön varje månad så har inte allt för stora förväntningar om hur mitt rum kommer att se ut. Men man åker ju inte till ett annat land för att bara ligg i sitt rum så det är helt okej. Här är då ännu en bild på platsen jag skall jobba på.

11 dagar kvar!

Hei! Som rubriken min säger så om 11 dagar skall jag göra nånting som jag bara har kunnat drömma om..Men nu äntligen har jag gjort nånting åt saken och snart blir de då bara att pakka ihop sina saker och flyga iväg till England. 
Jag har pratat om i flera år hur jag bara skulle vilja flytta bort från lilla staden jag bor i och helst flytta utomlands och börja om. Jag blev färdig från skolan i December och efter det har jag haft några turer i en matbutik. Jag har absolut ingen aning om vad jag vill jobba med i framtiden, vet bara att jag inte vill sitta bakom kassan i en matbutik resten av livet.Ja eller i allafall inte utan att ha fått resa mycket och se världen.
Så jag tänkte bara att varför inte? Vad missar jag om jag åker? Svaret är absolut ingenting, kommer troligtvis att träffa mycket nya människor, se nya platser, lära mej engelska flytande, få nya kompisar och dessutom en bra cv samt ett underbart minne. Så jag tror nog att jag skulle missa mera om jag inte skulle ta chansen att åka iväg..

Jag åker altså till England för att jobba. Jag tänkte först om jag skulle söka som au pair men naah..det lät inte som något för mej. Efter flera timmars läsande och studerande på internet om vad man kan hålla på med utomlands hittade jag äntligen det här med att jobba på hotell. Det verkade intressant och som nånting jag påriktigt skulle kunna tycka om! Så efter flera veckors funderande vågade jag äntligen skicka inn min ansökan. Lite var jag fundersam om jag alls kommer att få något svar eftersom min engelska är inte den bästa (ännu) och dessutom har ja inget utbildning som servitör eller på hotellbranchen.

Men efter typ 1-2 veckor fick ja då redan mitt första jobberbjudande. Efter det hade jag en jobbintervju via telefonen med en som jobbade på hotellet, nervös o skakig på rösten var jag nog.. Men onödigt hade jag stressat ihjäl mej, kvinnan var super trevlig och vi pratade nästan i 30 min. Två långa dagar senare fick jag höra att jag hade fått platsen. Hjärtat bankade på övervarv medan jag bara smailade och skrattade, blev så glad att jag trodde jag skulle svimma!!:)

Så i den här bloggen tänker jag för det mesta skriva om hur jag kommer att ha det i England och hur allting kommer att förändras efter att det äntligen har gått 11 dagar och jag står ensam och hjälplös på flygfältet..

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/13713099/?claim=j7ujf3838hx">Follow http://mikkannn.blogspot.fi/2015/02/11-dagar-kvar.htmlmy blog with Bloglovin</a>