tiistai 16. kesäkuuta 2015

Äventyr 1/3

Hallåå tillbaka igen!:) 13/06/2015
Huj skäms ju lite till och med när jag inte har skrivit ett inlägg vet inte på hur länge. Men nu ska de bli en ändring med min lathet! (Om wifin fungerar som den inte nu har gjort den senaste veckan)
Jag och Larissa väntar på Pipsa på Dublins flygfält. Olidligt spännande asså!

Men för att lite få mej att låta bättre så har jag haft fullt upp nu de senaste 11 dagarna. Min bästaste bästaste och ennu en gång ifall någon missade så min bästaste vänn Pipsa åkte hit för att hälsa på. Jag grät när jag såg henne för 11 dagar sedan och idag grät jag också när der var dags att säga hejdå för de följande 5 månaderna..:( Men roligt hade vi och minnen har jag nog nu för en god stund framåt i fall jag får ledsamt, och dessutom närmare 5000 bilder att titta bakåt på!:)(4990 av dom är fula selfien som är facebook-förbjudna..så ni får bara se en liten del)
Det var nog på tiden att åka bort för ett par dagar för vi hålde på att bli galna..3-4 månader på precis samma lilla plats precis varje natt och precis samma människor.
Så äventyret började den 02/06/2015 i fall ni vill hålla med i svängana. Jag och min kämppis pakkade ihop våra pick och pack i varsin ryggsäck och åkte i väg 6 på morgonen mot Exeter Airport.

Eftersom vi bor typ mitt i ingenstans så är det aldrig så lätt att bara åka i väg.. Vi hade tur som fick sjuss av en kompis till Barnstaple, sedan tog vi tåg och voilaa' så va vi framme efter några timmar. Flyget till Dublin tog bara en timme så plötsligt var vi i DUBLIN ÄNTLIGEN!! Woopwoop.
Vi satt och väntade i typ en timme på Pipsa förre hennes flyg från Helsingfors skulle komma. Men bra hade hon också hittat fram och jag som är så dålig på att säga hej och hejdå började gråta samma sekund som jag såg henne. Men först då förstod jag hur mycket jag har saknar min bästa vänn!

Jag trivdes så bra i Dublin, kan bra tänka mej att kanske någon gång ännu flytta dit. Allting kändes så hemtrevligt, små mysiga irländska pubar och restaurangen. Människorna var super trevliga och hela Dublin var bara full av bra positiv energi.
Jag och Larissa bodde i ett litet hostell typ mitt i staden medan Pipsa övernattade hos en annan vänn som bor i Dublin. Första dagen gick vi lite runt och så oss omkring och senare gick vi ut för att festa. Haha, hade no roligt! Skrattar ännu när jag tänker på den kvällen.:)
3 finskar och stackars Larissa ensam från Nya Zeeland.

Följande dag var vi trötta men steg endå upp från sängen 9 tiden för vi skulle till Guinnes-factory. Det är ju ett måsta på om man reser till Dublin!
O det var awesome :)
Sedan var det dags för lunch och senare till ett wax-museum. Vi var nog äkta turister haha.:D
Sedan var det dags för sista kvällen men alla var så trötta så vi gick bara ut och äta och efter det på en till en irländsk pub. Vill absolut åka till Dublin igen, finns så mycket kvar att se! 2 dagar är bara för kort tid.
-
Vi vaknade upp tidigt följande dag efter som det var dags så småningom att flyga tillbaka hem, med Pipsa med oss!:)
Vi gick ut en sväng före vi tog bussen mot flygfältet. Jag åt sushi för första gången, helt naminam!
Vi tänkte att vi snabbt skulle vara tillbaka till lilla Woolacombe men noup..
Eftesom vi är så duktiga så missade vi vårt flyg och spenderade typ 8h på flygfältet medan vi försökte komma på vad vi nu ska göra. Jag var arg för det var meningen att jag skulle jobba följande morgon och ville inte betala sjuka summor för följande flyg.
Men vi hade inget val en att bara ta följande flyg till England. Flyget åkte till Bristol senare samma kväll men dyrt va de och vi hade ingen chans att slippa ända hem tills så sent så vi övernattade på ett hotell i Bristol. Det var inte häller från den billigaste sidan men morgonmålet var nestan värt det.
WOOW,Äntligen påväg hem!

Resan hem från Bristol gick bra fastän vi var trötta. Var så glad att ennu ha några dagar till med Pipsa men saknade också hem till lilla Woolacombe! När vi äntligen var framme efter allt tåg och bussåkande tänkte jag att oh vad skönt utan stress resten av veckan. Men med min tur så kunde jag inte hitta min telefon, hade lämnat den efter mej men hade ingen aning var och hur jag hade lyckats att tappa den. Var mest stressad över att aldrig få se mina bilder från både Finland och från min tid här igen. Kääk, stress och kalabalik med det samma igen!

Fortsättning följer.. 


Ei kommentteja: