Ett steg djupare.

heips, bli inte oroliga den här uppdateringen är inte så grå och dyster hela vägen som den värkar härtills.

Eftersom jag har luggit hemma sjuk i ett par dagar har jag haft tid att tänka på jaa, livets mening. Vet inte om de är en bra sak eller inte, men alla har vi våra stunder då vi egentligen bara stannar upp och tänker; tänk om? Hur skulle livet då se ut? Varför?

-

Jag är verkligen glad att jag mår bättre och slipper på jobb imorgon..fastän det är bra att ha tid för sej själv imellan så tror jag att för mycket tänkande inte är bra,haha.

-

Jag har haft lite mera hemlängtan nu på siståne och inte riktigt haft lust att göra så mycket extra. Det var tungt att säga adjö åt min bästa vänn igen..det är en sak. Den andra orsaken är eftersom jobbet har smakar trä på siståne. Förut hoppade jag typ från sängen bara för jag var så glad att slippa på jobb. Nu känns det mera som ett måsta på. Tror att jag har kommit till den punkten nu efter 4 månader att ingening är nytt och intressant mera. Nu är det bara den trista vardagen som gäller. 

-

Jag har inte rört på mej eller ätit hälsosamt nu heller eftersom jag inte har varit lika glad och pigg som vanligt så har inte haft lust.

-

Jag har tänkt mycket på alla där hemma. Ibland har jag tänkt att kommer de ens ihåg vem jag är när jag kommer tillbaka hem? Jag har mina bästa vänner som jag pratar med oftare och några mindre. Tänker endå ibland att kanske de inte saknar mej alls som jag dem?

Hur jag en har försökt så hoppar alltid gamla inte så roliga minnen upp i mitt huvud. Har blivit ganska duktig att leva med mina spöken i bakhuvudet. Men ibland bara ibland känns det hopplöst.

-

Har också fått känna mej dum i huvudet om jag inte förstår vad någon säger. Har det mycket lättare nu med engelskan och måste säga att den börjar bli ganska bra. Men i bland känner jag mej bara som en utomjording om flera engelska personer pratar snabbt till varandra.. så står jag där och smailar fastän jag inte förstår ett ord!:D

 Är intressant hur skrivande kan få en att må så mycket bättre. Så efter att jag läste igenom min text så tänkte jag bara att ;

STOP!

1.Nu får min hemlängtan sluta. Jag trivdes inte i Finland något extra mycket de senaste åren så jag lever min dröm som äntligen vågade komma bort! +alla har en trist vardag så får bara lov att leva med det.

2.  Måste börja gå ner till stranden igen typ varje dag, det gör mej alltig glad.

3.Njut av människornas sälskap, sluta tänka på gammalt och koncentrera mej på härliga nuet.

4.Stressa inte över människorna eller problemen hemma. Det var ju en orsak varför jag ville bort?

Har också tänkt mycket på vad jag vill göra i framtiden och måste faktiskt säga glatt att för första gången känns det inte hopplöst! 

Är också super glad över att jag träffat Larissa och Barbra här. Människor som är lika som jag och tänker lika fastän ena till och med är från andra sidan världen, haha. 

Vi har pratat mycket om vårt nästa äventyr tillsammans men nu börjar det bli mera riktigt eftersom vi till och med har kollat på flygpriser i November-December. Så fastän jag har börjat få en ganska bra ide' över vad jag vill göra i framtiden är det inte riktigt ännu efter England dags att ta de lugnt.wihu!!

Ha de bra och njut utan att tänka för mycket!:)

See yaa!

Äventyr 3/3

Hallå där! nu får ni höra sista delen av mitt korta äventyr.

Så jag hann också vara 1,5 dag i London vilket var alldeles för kort stund men hann endå se och göra mycket. Jag och Pipsa vaknade tidigt upp på Torsdag morgon och tog första bussen inn till Barnstaple. Därifrån tog vi första tåget mot London Paddington.

Vi bytte tåg bara en gång och resan gick bra och snabbt. Vi hade inga problem så vi kände oss riktigt duktiga!:)
Vi var framme i London typ 13.00 och sedan tog vi taxi till hotellet. När jag såg ut från fönstret blev jag bara mera och mera ivrig, hade svårt att sitta stilla var så glad att vara i London.

Vi sprang bara snabbt inn till hotellet och böt kläder och fixa oss London-fina. Hotellet var också mycket bättre en vad jag hade förväntat mej eftersom det var typ det billigaste vi hittade. Taxin väntade under tiden på oss utanför, vi var snabba eftersom vi inte ville missa en enda sekund av vår tid i kända London. Så sedan var det dags att åka taxi igen men den här gången till London eye.

När jag satt i taxin och fick se hela London,bilarna,byggnadena,människorna,butikerna och precis allting var som jag hade föreställt mej men ennu större och bättre! Kändes som om man var i en film..Har bott så länge i min bubbla i Woolacombe så tänkte bara att Wau!- det finns ett liv utanför jobbet och lilla staden jag bor i.

Eftersom vi var äkta turister kunde vi inte motstå att ta en tur i London eye. Härli utsikt.. vi passade på att ta en massa bilder men alltid när man riktigt skall ta fina bilder så blir dom inte så lyckade,haha.

Vi tog en massa bilder av allting som London eye och Big Ben såklart..och också selfien på oss själva,hah:D

Vi spenderade resten av dagen med att bara gå runt och se oss omkring. Kände sej själv nog ganska liten och osynlig ut i den stora världen. Men blev kär i hela staden, måste absolut snart igen åka till London på minisemester. 

Pipsas drömm var att shoppa i London. Jag som aldrig har varit en girly girl och intresserad av alla tusentals kläd,sko och väsk-märken som människor dreglar över och köper för helt sjuka priser.. Men var roligt att se på Pipsa när det såg ut som om hon var i himmelen när vi gick inn till några få finare,dyrare och kända märkesbutiker. Jag kände mej bara klumppig,awkward och verkligen inte som hemma men jag överlevde..

 Till sist men inte minst var det dags för London by night. Vi satte i en buss i 90min och körde runt typ hela London medan en guide berättade allting intressant om staden. Först då förstod jag hur STOR hela platsen är, helt sjukt!

Efter vår rundtur gick vi till Hard Rock Cafe på vår sista öl tillsammans.. Jag var verkligen inte ännu färdig att säga hejdå åt Pipsa eller London, ville bara stanna där typ förevigt. Men alla bra saker har sitt slut så snabbt var det fredag morgon och jag kramade Pipsa adjö med tårarna i ögona..Det var dags för henne att åka tillbaka till Finland och för min del åka hem till lilla Woolacombe.

Den här flickan är guld värld! Puss<3

(Kan inte vänta tills vi ses igen)

Äventyr 2/3

Första kvällen tillbaka gick vi ut med ett par arbetskompisar. Var svårare en vad ja ja trodde att prata engelska och svenska turvist,haha. Jag stressade fortfarande över min borttappade telefon så kände mej typ naken utan den hela kvällen. Vi var i två olika pubar och sedan gick vi och dansade till Marisco, platsen jag sade att jag aldrig mera går till. Men vi hade roligt såklart när vi var fyra blondiner!;)

Följande dag åkte jag och Pipsa inn till Barnstaple, vi var på jakt efter min telefon. Men ibland kan faktiskt jag också ha lite tur med mej tro det eller ej men när vi hoppade på bussen så frågade chauffören om jag har tappat en telefon föregående dag. Kunde inte tro mina öron, blev så glad ! Så jag fick alla mina bilder tillbaka, mitt liv tillbaka haha.:)

Jag hade tur att jag inte typ jobbade något alls medan Pipsa var här så hann jag spendera nästan all min tid med henne.:)

Var så konstigt jag hade inte sett henne på 3 månader och när vi var tillsammans igen kändes de som vi aldrig hade varit ifrån varandra. Men i bakhuvudet hade jag hela tiden att snart är det dags att säga hejdå igen för typ 5månader..

Men vi hann göra en massor med saker medan Pipsa var hit. Vi var i bastun och använde simhallen,var på bio, vi slöade och så på tv,vi var i Barnstaple, vi gick till stranden och Pipsa fick se de ompratade lammen,haha:)

En kväll gick vi ut till Barricane beach, vi bestälde lite mat och njöt av utsikten. Fastän jag ville sitta ut hela kvällen så var det omöjligt det blåste och var kallt.

Haha, märkte först nu att mitt finger är i vägen.. men god mat slurps!:)

-

Det var också tur med vädret så en dag passade vi på att sitta typ hela dagen utomhus. Både jag och Pipsa brände oss så vi såg ut som ljusröda grisar.

Dagarna gick snabbt som Pipsa var här och så småningom var det dags för henne att åka i väg. Men jag var inte ennu färdig på att säga adjö så jag åkte med henne till London.
-
Har levt i så många månader nu ensam i England, har helt nytt liv här med nya människor,platser och till och med ett annat språk. Förstod inte att träffa en gammal vänn kunde påverka mej så mycket. Jag som inte ens har tänkt på Finland något extra mycket så BOM mittialt kommer alla gamla minnen både bra och dåliga upp i huvudet. Jag har verkligen levt i en egen bubbla de här månaderna. Plötsligt började jag känna en massa blandade känslor, ennu en vecka efteråt känner jag saknad,tomhet men på samma gång lycka och stålthet över att jag är här. Är ennu så tacksam att jag fick se min bästa vänn igen och längtar redan nu tills vi ses nästa gång!<3

Så har en massor med bilder och text jag skall visa er nästa gång; sista kvällen med Pipsa och dessutom från London!:)

Äventyr 1/3

Hallåå tillbaka igen!:) 13/06/2015
Huj skäms ju lite till och med när jag inte har skrivit ett inlägg vet inte på hur länge. Men nu ska de bli en ändring med min lathet! (Om wifin fungerar som den inte nu har gjort den senaste veckan)

Jag och Larissa väntar på Pipsa på Dublins flygfält. Olidligt spännande asså!

Men för att lite få mej att låta bättre så har jag haft fullt upp nu de senaste 11 dagarna. Min bästaste bästaste och ennu en gång ifall någon missade så min bästaste vänn Pipsa åkte hit för att hälsa på. Jag grät när jag såg henne för 11 dagar sedan och idag grät jag också när der var dags att säga hejdå för de följande 5 månaderna..:( Men roligt hade vi och minnen har jag nog nu för en god stund framåt i fall jag får ledsamt, och dessutom närmare 5000 bilder att titta bakåt på!:)(4990 av dom är fula selfien som är facebook-förbjudna..så ni får bara se en liten del)

Det var nog på tiden att åka bort för ett par dagar för vi hålde på att bli galna..3-4 månader på precis samma lilla plats precis varje natt och precis samma människor.

Så äventyret började den 02/06/2015 i fall ni vill hålla med i svängana. Jag och min kämppis pakkade ihop våra pick och pack i varsin ryggsäck och åkte i väg 6 på morgonen mot Exeter Airport.

Eftersom vi bor typ mitt i ingenstans så är det aldrig så lätt att bara åka i väg.. Vi hade tur som fick sjuss av en kompis till Barnstaple, sedan tog vi tåg och voilaa' så va vi framme efter några timmar. Flyget till Dublin tog bara en timme så plötsligt var vi i DUBLIN ÄNTLIGEN!! Woopwoop.
Vi satt och väntade i typ en timme på Pipsa förre hennes flyg från Helsingfors skulle komma. Men bra hade hon också hittat fram och jag som är så dålig på att säga hej och hejdå började gråta samma sekund som jag såg henne. Men först då förstod jag hur mycket jag har saknar min bästa vänn!

Jag trivdes så bra i Dublin, kan bra tänka mej att kanske någon gång ännu flytta dit. Allting kändes så hemtrevligt, små mysiga irländska pubar och restaurangen. Människorna var super trevliga och hela Dublin var bara full av bra positiv energi.

Jag och Larissa bodde i ett litet hostell typ mitt i staden medan Pipsa övernattade hos en annan vänn som bor i Dublin. Första dagen gick vi lite runt och så oss omkring och senare gick vi ut för att festa. Haha, hade no roligt! Skrattar ännu när jag tänker på den kvällen.:)

3 finskar och stackars Larissa ensam från Nya Zeeland.

Följande dag var vi trötta men steg endå upp från sängen 9 tiden för vi skulle till Guinnes-factory. Det är ju ett måsta på om man reser till Dublin!

O det var awesome :)

Sedan var det dags för lunch och senare till ett wax-museum. Vi var nog äkta turister haha.:D

Sedan var det dags för sista kvällen men alla var så trötta så vi gick bara ut och äta och efter det på en till en irländsk pub. Vill absolut åka till Dublin igen, finns så mycket kvar att se! 2 dagar är bara för kort tid.

-

Vi vaknade upp tidigt följande dag efter som det var dags så småningom att flyga tillbaka hem, med Pipsa med oss!:)

Vi gick ut en sväng före vi tog bussen mot flygfältet. Jag åt sushi för första gången, helt naminam!

Vi tänkte att vi snabbt skulle vara tillbaka till lilla Woolacombe men noup..

Eftesom vi är så duktiga så missade vi vårt flyg och spenderade typ 8h på flygfältet medan vi försökte komma på vad vi nu ska göra. Jag var arg för det var meningen att jag skulle jobba följande morgon och ville inte betala sjuka summor för följande flyg.

Men vi hade inget val en att bara ta följande flyg till England. Flyget åkte till Bristol senare samma kväll men dyrt va de och vi hade ingen chans att slippa ända hem tills så sent så vi övernattade på ett hotell i Bristol. Det var inte häller från den billigaste sidan men morgonmålet var nestan värt det.

WOOW,Äntligen påväg hem!

Resan hem från Bristol gick bra fastän vi var trötta. Var så glad att ennu ha några dagar till med Pipsa men saknade också hem till lilla Woolacombe! När vi äntligen var framme efter allt tåg och bussåkande tänkte jag att oh vad skönt utan stress resten av veckan. Men med min tur så kunde jag inte hitta min telefon, hade lämnat den efter mej men hade ingen aning var och hur jag hade lyckats att tappa den. Var mest stressad över att aldrig få se mina bilder från både Finland och från min tid här igen. Kääk, stress och kalabalik med det samma igen!

Fortsättning följer..