på löpande band

Hej,

Så nu har vi jobbat i 4 dagar redan och tiden har gått så snabbt. Betalade hyran idag så det betyder att vi har varit här i Ayr redan i en hel vecka. Hadde också vår första payday på tisdagen! Lönen var inte så stor för bara en och en halv dag men oj så skönt att få lite inkomster igen!:)

Så här glada och smutsiga var vi efter vår första arbetsdag utomhus. Första dagen jobbade vi bara två timmar men tungt och svettigt var det endå. haha.

I går hade vi vår första långa dag på en ny farm. Vi var 20 människor från hostellet som åkte med två stora bilar till jobbet. Vi hade ingen aning vad vi skulle göra men där var många som hade första farmdagen på samma dag så det gick bra. Farmaren visade hur vi skulle plantera melonplantorna, det värkade väl ganska lätt i början.. Var "bara" att mellan gemna mellanrumm böja sej ner och med en träpinne sticka ett hål i plastet och myllan, sedan göra ett djupare hål med fingrarna och sätta plantan i hålet och till slut sätta lite mera mylla överst och klappa det ner lite.. Haha, lättare sagt en gjort. Efter 3 timmar skrek låren och ryggen hosianna och svetten rann och solen brände. På första pausen tänkte vi bara att nej tsiisus, kommer inte att klara av det här 6 timmar till. Men det gjorde vi fastän det var tungt!! Jag försökte bara tänka på pengar hela tiden och att snart får jag kryssa bort en dag till från mina 88 farmdagar så kan jag sedan göra vad jag vill i mina två år i Australien. :)

Men vi klarade det!!
Idag jobbade vi också 6 timmar, var lite lättare idag så hoppas verkligen att det blir lättare med tiden. För just nu går vi som pingviner för alla muskler är så sjuka och dessutom är vi så solbrända att hela kroppen är helt ömm. I väntan på nästa tisdag då det är pay day igen:)

Hade aldrig ens vågat föreställa mej hur det kommer att kännas att jobba utomhus i 37 grader.. Man överlever men hemskt är det ju nog iallafall om  man kommer från Finland och bränner sej lätt. Dricker en 6 liter vatten på varje jobbdag, har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv att det bara rinner ner från pannan och ryggen. Krälar i leran som ibland kommer nästan upp till knäna.

Men här är allting bra. Skönt att ha något att vara stålt över varje gång man skall gå och lägga sej. Allting håller på att lösa sej och äntligen har vi en vanlig vardag igen och allting börjar gå som på löpande band. Börjar också trivas i hostellet mera och mera för varje dag. YAY!

Kraam xx

Äntligen!

Hejps :)

Så på onsdagen tvinnade de tusen frågor i huvudet skulle vi beställa buss nu till Bowen som planerat eller till Ayr..Det blev ett litet yreri.. Jag ringde till Bowen och sade att jo vi tar bussen dit så vi är framme 10 på torsdag morgon. Efter samtalet tänkte jag bara att nej, tänk om vi gör ett stort misstag och åker dit och får inget jobb.. Så jag ringde till Ayr backpackers och de sade att här finns garanterat jobb åt oss..Så snabbt i svängarna blev det att vi bestälde bussen till Ayr i stället. Och SOMTUR gjorde vi det också :)

Haha, Blir nog aldrig bättre på att packa.Se skilnaden på Meemas och min väska:( 

Så vi packade våra saker igen en gång och gick igen sedan till busstationen i Tully. Vi bestämde oss att ta nattbussen så att vi skulle få sovit på bussen.. Men jo nej, Bussen var fullproppad och sovd knappa 30 minuter på hela 5 timmars bussresan. Så vi kände oss som tre gående zombin när vi äntligen var framme här i Ayr. Men vi hittade hostellet lätt och där var de :)

Alla här har varit jätte trevliga och mera sociala en på de andra platserna. Här är det också skönt att vi sover i samma rum som 12 människor så är det lättare att vara lite mera socialare och prata engelska :)

Vänta på nattbussen i Tully.. Vill nog inte åka buss på en god tid igen :D

12 människor i samma rum låter ganska mycket men egentligen är det ganska mysigt :)
Så i går när vi satte nere vid bordena efter vår powernap så kom receptionisten och sade att hon hade jobb åt oss!! Blev så glad att jag tänkte jag skulle börja gråta hahah. ÄNTLIGEN har vi lite bättre tur och som tur beslöt vi oss i sista sekunden att vi skulle komma hit:) JEJEJEJEJE!!

Så i dag hade vi då vår första arbetsdag..Vi körde lite vilse för att hitta till farmen men sedan gick det bra,haha. Vi började jobbet 7.00 och slutade 14.40. Så vår uppgift var att plantera paprika frön som sedan går till ett plantage och växa. Så vi fick jobba innomhus vilket var skönt i den här hettan!
Myllan i små "koppar" rullade framm på ett band medan vi skulle sätta ett frö i varje "kopp" och ta bort de överloppsa med en pinsett. Var inte så farlit men nacken blev sjuk eftersom rullbandet måste ha varit gjort till småa kineser så jag fick ha huvudet nerböjt hela tiden. Men det gjorde inget.. för äntligen fick vi börja jobba och äntligen förtjäna pengar (chichingchiching)!!:)

Fick också jobb tills imorgon.. en annan farm med någon ny uppgift. Är såååååå sköönt att jobba igen och gå och lägga sej och vara nöjd över sej själv att man egentligen har gjort något nyttigt. yay!:)

Så efter imorgon är det bara 86 dagar kvar tills vi kan ansöka om vårt 2 års visum.
Ha de så bra, Kram xx

Tully

Hey,
Så nu är vi i Tully och planerar redan på att åka iväg..Haha, alltså turen har vi nog inte haft med oss på den här års sidan. Vi var jätte glada och i spänning när vi steg av bussen i lilla söta Tully..Vi tänkte bara att jee,hoppas vi får börja jobba typ med det samma. Vi hittade hostellet som vi skulle bo i och checkade inn..Värkade helt okej och de var trevliga men sedan sade de åt oss att skriv ner namnen era på kö listan om vi söker farm jobb. Jo, där var inte bara ett namn före oss utan säkert 25. Nå, tänkte vi att kanske de behöver många jobbare ren nästa vecka att vi blir och väntar att hyran är den billigaste som vi har hittat hittils.

Kvinnan i receptionen sade att bästa sättet att få jobb är att pröva på "jumping" som betyder att sätta på sina arbetskläder,stövlar och ta med vatten och mat som om du skulle vara påväg på jobb och sedan gå till post office 5.30 på morgonen och hoppas på att någon farmare skulle åka där förbi och söka jobbare. Vi tänkte att jo, vi testar det att kanske det lyckas.

Vi checkade inn till vårt rumm vilket var lyxigt med 4 sängar och till och med en egen lavuar! Bästa av allt var att vi var bara ensamma så vi packade upp i lugn och ro och bestämde oss att här ska vi stanna i 3 månader. Men det var före jag pratade med en flicka senare samma kväll.. Hon sade att nej, det lönar sej inte att komma hit att det finns inget jobb alls, att det är typ slut på bananer. Hon berättade att 2 flickor hade ringt till typ 50 farmer och fråga jobb men de hade alla sagt att de inte behöver någon. Typ 10 hade fått sparken från jobbet på fredagen eftersom det inte finns jobb..Så vår fiilis sjönk mera och mera för varje dag när vi fick höra hur många människor som var utan jobb och inget finns det. Och på nätet står det överallt att Tully är en av de enda platserna som har jobb året runt.!?

Skönt blir det också att åka till ett annat hostell..hoppas att där finns wc:papper och olika nycklar till varje rumm. Här är det faktiskt samma nyckel till alla 25 rumm..? Så jag har fått bära på  mitt pass,dator och telefon var jag än går.

Flera sade att testa i en vecka annars bara åk i väg! Hostellet var typ proppfullt när vi checkade inn på torsdag och nu är det onsdag och säkert över 25 människor checkade ut på veckoslutet..

Eftersom Tully är en så liten plats så finns här inte heller något att göra.Det finns en matbutik, ett cafe, några små krimskrams butiker och ja, det var väl där. Vi har suttit på det mesta på biblioteket, ända stället med wifi..Årkar inte ligga ensamma bara i rummet vårt eftersom här knappt är några backpackers kvar så vi bestämde oss att åka iväg så snabbt som möjligt!

Trött på att packa och åka buss från ställe till ställe men vad kan man? Allting kommer vi säkert att skratta över en månad eller två senare. :D Är också roligt att ha fått sett och levt i alla dehär platserna vi nu har gått igenom..Intressant att få se hur städerna och byarna här egentligen ser ut.Platser var kanske man inte aldrig annors skulle åka till om man inte söker just farm jobb.

Tänkte alldrig att den här dagen skulle komma då jag drack vitt vin och tyckte det var gott! Eftersom det är det billigaste så köpte vi 4 liter vitt vin för 10dollar på fredagen.Gått va de, mums!

Så vi tänker åka till Bowen vilket ligger typ 8 timmar söderut härifrån..Hoppas på att få jobb där. Säsongen börjar egentligen där först i Mars-April men om vi är lyckligt lottade så kanske vi får ett jobb med att plantera tomater.

Vi har tänkt och tänkt och inte blivit något klokare nu på flera dagar. Hur skall vi veta var vi skall ta vägen? Var lönar det sej att söka jobb? Hur skall man veta vad man skall göra? Borde vi följa alla andra och åka till Ayr som inte är säkert att vi skulle få jobb eftersom alla åkte dit härifrån Tully?Pengbörsen börjar bli ganska tomm men vad kan vi? Vi har sökt jobb nu i över en månad, checkat inn på två working hostell och båda har varit utan jobb!? Vi har googlat och suttit framför datorn i många timmar och sökt något jobb men inget hittar vi. Så vi tänkte oss att Bowen, dit åker vi..
I allafall får vi bo nära stranden och njuta och få den känslan att jee, vi är i Australien tillbaka. De här sista 3 veckorna har vi bott i småa byar/städer mitt i landet och letat efter jobb..Har varit lite som att bo i ett fängelse var är +37 grader och ingenstans slipper man och svalka av sej.

I allafall vet vi att vi är påväg till rätt håll nu.Så vi åker till Bowen och ser vad som händer annars springer vi inn till varendaste en restaurang,bar,cafe,städfirma med våra CV:n i Airlie beach vilket ligger 45min från Bowen och sedan åka tillbaka till Bowen sen när rikitga säsongen börjar.

Så hejdå Tully.. och nytt äventyr väntar igen och hoppas på att vi har bättre tur!!:)

Kraamisar xx

hejdå Innisfail

hejps:)

Nu har vi just pakkat våra väskor färdigt. Efter två veckor i Innisfail så bestämde vi oss för att flytta till Tully och hoppas på att vi har bättre tur med jobbet där. Jaaa a, måste no säga att vår tid här i InnisFAIL var ett stort fail. Vi har bara väntat och väntat och inte hört om något jobb..

Varje gång vi frågade managern om han har hört något nytt så var han att nej, men nästa vecka..Sedan när vi frågade sista gången så sade han att där ennu är andra flickor i kön före oss.. Så jo nej, har inte råd eller årk att betala 200 dollar per vecka och bara ruttna inne i vårt lilla rum.

Så ringde till ett working hostell i Tully som jag hade textat med tidigare. Hon värkade jätte trevlig och sade rakt ut att jobbet har varit dåligt den här veckan för det har regnat så mycket men med detsamma när regnet slutar finns där massor med jobb. Hyran är också bara 120dollar vilket är nästan dubbelt så billigt en här!!'
Så vi åker dit och hoppas på solsken och på det bästa. Väntar på att hitta en plats där vi börjar jobba, får närmare vänner och får packa upp och sluta att stressa över jobb..

Det här har varit som vi de senaste två veckorna..

Så i morgon hoppar vi på bussen igen och åker i väg.. Känns att vi inte har gjort annat en att åkt hit och dit den här månaden i Australien men va kan man. Har sådan känsla att nu blir det nog bra,,Vår dåliga tur måste ju sluta i något skede :)

Sökte jobb på varendaste en backpacker sida på nätet. : D

Och Jeeeee!! Meema vår är tillbaka så nu är vi vår gamla TRION igen yayayay..Vi skall snart gå till McDonalds på hennes "välkommen tillbaka middag".Så nu är allting tillbaka som om det var meningen att det skulle vara and it feels so good!:)

Kraamisar xx

Psychic OoOOo

Väntar ennu på jobb..gahh! Och sorry inga bilder den här gången heller för nätet är för långsamt här mitt i ingenstans. :(

Eftersom jag inte har gjort mycket annat en att sett upp i taket de här senaste veckorna så har jag tänkt på mycket och mina tankar går alltid tillbaka till Nya Zealand och hur jag och Larissa gick till en psychic. Sorry my friends, de e en lång text. : D


Vi hade pratat om det i flera månader och en flicka från jobbet hade gått till den här samma psychicen..fick kalla kårar varje gång hon berättade vad hon hade sakt..jaa, eftersom allting hade stämt. Det kostade 100 dollar vilket var ganska mycket för en en timmes pratstund med henne. Kommer ännu i håg hur nervösa vi var när vi körde till grann staden till hennes hem. Jag sade ännu åt Larissa att det kan ju inte stämma och att jag tänker inte berätta något om mej själv..Jag vill testa henne och se om hon påriktit vet vad hon pratar om. Jag hade textat henne ett par dagar före för att boka inn oss..
Vi plingade på dörren och en helt vanlig kvinna i 40 års åldern öppnade dörren med ett smail och sade välkomna.
Jag vilde gå före så hon förde mej till ett litet mysigt vanligt rumm. Allting hon visste om mej var bara mitt namn Mikaela, inget mera. Hon varnade mej i början att om jag är känslig eller kanske om jag har saker som jag inte vill veta så skall jag kanske inte fortsätta. Men jag tog det lugnt och bara skrattade nervöst och gav henne mina smycken som hon skulle läsa ifrån och så började det..

Hon tog framm ett häfte och en bläckpenna och började rita streck, ritade mera och mera och det var typ som om hon försvann till en annan värld.Lite som man har sett i filmer, vilket var lite skrämmande och obehagligt. Hon var tyst i kanske 5 minuter och allt jag tänkte på var bara att nej ush, tänk om jag har något fel att hon inte kan läsa mej. Men då började hon och det första hon sade var att:
- Din pappa står bakom dej på din högra sida.. Han älskar din tatuering som du har på ditt högra skulderblad som minne av honom men han känner att han inte är värd det.
Jag öppnade munnen och såg bakom mej. Jag kände typ att någon påriktigt stod bakom min högra sida och sedan tänkte jag att hur vet hon att jag har en tatuering just där..Jag hade täckt min tatuering med en svart t-skjorta.
Jag blev i en liten shock och började gråta tror att det var för att jag kände mej närmare med pappa en vad jag hade gjort på flera år.
Hon fortsatte prata om min pappa och hurdan han var som person..Och allting stämde!?
Hon visste om problemen han hade haft i livet. Och hon visste om att jag hade två halvbröder och en bror..Hon visste hurdan relation jag hade haft med min pappa före han gick bort. Hon var mycket rak på sak som gjorde mej att gråta ännu mera. Hon berättade att pappan min älskade mej väldigt mycket, och att han hade varit självisk och tänkt på sina egna behov före alla andras. Men att han vill att jag skall veta hur mycket han älskar mej, och är så stålt över hans lilla flicka och en sak som han ångrar aldra mest är att han aldrig sade förlåt till mej eller mina bröder och i allafall till min mamma. Jag kommer i håg hur tårarna bara rann ner och jag hade hela tiden sådan känsla att han stod bakom mej, nästan som om jag kunde känna värmen från hans kropp.

Sedan började hon prata om hur han gick bort..att han försökte förklara åt henne och hon mumlade något för sej själv och mittialt började hon hålla i pannan sin. Hon visste att det hände i dushen/wc:n och plötsligt sade hon att hon fick sådan värk i pannan.. Att han slog huvudet..
Något jag har gått runt och funderat på i alla dessa år är att när han försökte ringa till mej dagen före det hände och jag svarade aldrig att vad skulle han ha sakt? Anade han att något skulle hända? Ville han säga adjö? Och jag svarade aldrig i jävla telefonen..Jag tänkte bara att jag skulle ringa följande dag tillbaka men inte kunde jag veta att då var det för sent.
Så hon sade att han anade ingenting..Att han vill att jag skall slippa över det hela och skylla mej själv. Inget jag skulle ha gjort som att svarat i telefonen skulle har ändrat något alls. Han hade levt sitt liv, sina kapitel här på jorden och nu vill han att jag skall fortsätta och skriva mina egna kapitel och leva mitt liv. Han sade också att han vill att jag skall sluta fly undan och "söka" honom att han har det allting bra. Hon sade också att han var så stålt över mej att jag gick skolan till slut fastän det var nära att jag skulle ha gett upp. Sant igen!
Till sist så sade hon att ett av mina smycken som hon hålde i hade jag fått av pappa..Hon hålde plötsligt upp ena av mitt armband och sade att det är det här. Han smailar och tycker om att jag går med en del av honom varje dag fast det kanske inte riktigt är min stil.

Sedan började hon mittialt babbla om fåglar och fråga om jag har en fågel som husdjur och jag bara skakade på huvudet medan jag tårkade mina tårar. Nå, sedan frågade hon om jag har sett mycket fåglar på siståne att det är på det sättet som pappa har kontakt med mej, att på de sättet har han sett på mej att jag har det allting bra. Och då blev jag förvånad för att när jag körde ensam runt i Nya Zealand och sovde i min bil..Så många gånger när jag satt någorst vid någon flod och åt  morgonmål så kommer jag ihåg att jag såg en liten fågel som kom nära och bara chillade bredvid mej. Då tänkte jag för mej själv att..Det är nog bara pappa som vill kolla på mej. Låter konstigt när man skriver det ner men..true story.

Sedan fortsatte hon att prata om min mamma att din älskade mamma har det allting bra. Hon saknar dej, men ni är närmare en aldrig förr fastän ni är långt ifrån. Hon sade att mamma skall flytta i något skede och senare i livet hitta en ny kärlek. Men att det bästa av allting kommer att vara när hon blir mommo till mina och min brors barn. Intressant!

Sedan gick hon vidare till min bror och berättade att han kommer att ha två barn. Och att han ser honom i en suit! Så var riktigt stålt om min bror blir en business man med en söt familj.

Hon pratade också om mina släktingar från pappas sida och att jag borde ha mera kontakt..och sant är det! Hon berättade också om min farmor och hur stålt hon är över mej och min bror och att hon älskar att följa me och se hurdana personer vi har växt upp att bli.Hon sade att min farmor berättade åt henne hur mycket mera jag påminner om min pappa, dag för dag.

Sedan sade hon mittialt att mommo var i rummet. Hon föklarade helt hurdan mommo är som person..en riktig turbo mommo med så mycket kärlek!:) Hon visste att mommo skall på höft operation..vilket var också sant men hon sade att operationen går bra och snabbt är hon tillbaka till turbomommon min igen.

Sättet som hon beskrev alla mina nära och kära måste jag ärligt säga att skrämde skiten ur mej..Allting kände så riktigt att allihopa stod så nära mej. Kunde nästan känna doften av dem. Hon beskrev också hur de såg ut och hurdan deras personlighet var och tro det eller ej men allting stämde!

Sedan sade hon att min mofa kom inn till rummet..Han stod bakom mej på min vänstra sida bredvid min pappa. Jag kände nästan lukten av gula mynthon som jag kommer ihåg att han brukade äta. Hon visste hur han hade gått bårt också.efter flera veckor på sjukhus. Tog ett par minuter före jag började gråta igen..Hon beskrev honom riktig hurdan person han var. Hon berättade också för mej att han har det bra och att han är så stålt över mej att jag klarade mej över min depression att han var lite orolig, men nu så glad. När hon beskrev honom smailada hon hela tiden. Hon berättade hur glad och tacksam han hade varit över sitt liv han hade fått spendera i Rike där han bodde tillsammans med min mommo, som han älskade mera en  något annat här på jorden. Hon såg till och med hur huset han och mommo hade byggt och bott i såg ut..Hon beskrev det helt som det är att opp på en liten kulle omringad med skog och att lite nedanom bodde familjen. Jo, där i grannhuset bor min mammas bror med familj.
Hon berättade att han var så glad så glad och bara smailade..var så skönt att höra att han har allting det bra där uppe.
Sedan frågade hon mej om jag har haft tandställning mittialt.jag skrattade och svarade att jo. Då sade hon att jo din mofa skrattar och visar minnet av att när jag hade tandställning. Måste ha varit att han tyckte att jag var löjlig när jag var så missnöjd över att ha fått min tandställning många år sedan,haha.

Tiden hade gått jätte snabbt och jag hade gråtit i ca. 45 i sträck..Går inte att förklara hur jag kände mej, jag var ledsen men på något sätt glad över att få vara så nära mina kära som har gått bårt igen. Har gått flera år nu så var skönt att jag ännu kommer ihåg helt hur de var,såg ut och att jag fick känna deras närhet igen.
Hon sade att jag kommer att åka till Australien och att där kommer jag att gå runt på en marknad och där kommer jag att vara så glad..kännas att där hör jag hemma och då skall jag veta att min farmor,mofa och pappa kommer att finnas med mej och att de bara smailar när de ser hur glad jag är just då.

Sedan var det dags att säga hejdå till mofa och pappa..Jag kände typ en rysning i ryggraden då hon sade att pappa pussade mej på högra kinden och mofa klappade mej på axeln före de gick sin väg..
Då kände jag en känsla av saknad..Jag tänkte jag hållde på att bli galen..hade allt det här hänt påriktigt?


Sedan till trevligare saker, nämligen min framtid.
Hon visste att jag hade bott i England, hon visste att jag hade varit i Thailand och hon visste att jag var påväg till Australien. Hon sade att fastän jag älskar Nya Zealand så finns inte mitt hjärta här, hon sade att jag kommer att bli förälskad i Australien och stanna här hela livet.
Sedan visste hon också att jag var på väg hem snart..Jag gick nämligen till henne just före jag skulle åka hem till Finland så hon sade att snart kommer jag att äta morgonmål när hon eter sin middag.
Hon sade att jag kommer att hitta min soulmate i Australien och att jag kommer att gifta mej ung. Sedan berättade hon att jag kommer att resa till Bali,Indien och kanske Canada men att Australien kommer att bli mitt hem för här har jag större chans att göra vad jag älskar. Hon såg att jag skrev under ett kontrakt eller något liknande här i Aussie. Sedan såg hon helt tydligt att jag kommer att få en baby boy när jag är 28..kanske tvillingar. (oo-oou) Men iallafall kommer jag att få två barn men i allafall en liten pojke och att jag kommer att bli en bra mamma och att kommer att älska mina barn mest av allting i hela jorden. Jag kommer att hitta min såkallade "calling" och bli en yoga lärare när jag är äldre. Så min framtid låter int så illa alls, eller vad?

Hela den här experiencen var så tung på något sätt och jag grät i en vecka efter det varje dag före jag skulle gå och sova..Mycket tänkte jag också på att hur kunde hon veta allting med att bara läsa mej från mina smycken. Helt otroligt!!
Alla gamla känslor kom upp igen och saknaden ble större en på en lång stund. Men nu efteråt så är jag glad över att jag gjorde det och tacksam över vad jag fick vara med om. Nu känns det som att jag fick svar på mina frågor och att jag fick veta att mina "änglar" där uppe har de allting bra och att de vill att jag skall ha de bra och leva mitt eget liv och skriva min egna bok och sluta leva i det som har varit utan fokusera på vad som händer just nu.
Var också en lättnad över att höra om min framtid. Glad skulle jag ju vara om allting skulle stämma men det vet man ju inte. Men skönt att veta att där finns en framtid hade på något sätt varit så fast i allting gammalt och levt bara i nuet de senaste åren så första gången på länge som jag faktiskt är i spänning och kan inte vänta vad som kommer att hända i framtiden.

Och om ni inte ännu tror på allting jag har så skrivit så skall jag berätta att samma psychic berättade åt min bästa vänn Larissa att hennes syster skall få ett tredje barn. På lunchen efteråt vår konstiga upplevelse så ringde Larissa till hennes syster och frågade på skämt att inte är du gravid väl igen? Och då svarade hennes syster att va? Hur vet du det att hon är på 12 veckan gravid just nu....Skrämmande..

Ha de så bra,
Kram! xx

9 veckor med mina dreadbabies!

hejps!

Så nu har vi då varit i Innisfail redan i en hel vecka. Tiden har gått jätte snabbt fastän vi för de mesta bara har luggit vid polen eller i vårt rumm. Har inte ännu fått något jobb..börjar bli trött på att vänta och Pipsa med. Börjar också bli lite otroligt trött på att ha semester. Har nu haft 2 månader ledigt så känns att jag börjar hoppa upp på väggarna så småningom. Skall idag gå över till andra hostellet och betala hyran så tänker fråga hur det är med jobb..Hoppas verkligen att vi får börja jobba på måndagen och väntar på att få första lönen är trött på att tänka varje sak jag köper att: behöver jag verkligen det här? Hur mycket pengar finns det kvar sedan? Är det värd de dollarna som jag skulle spendera? Men annars är allting finemang och ännu bättre blir det bara vi får jobb.:)

I går var vi ute med flickorna från vårt hostell. Här är det då fest varje torsdag och fredag. Vi gick till en club vilken var full med bara backpackers från andra hostellet. Vi hade riktigt roligt och gick sedan till andra hostellet på efterfest. Där var det människor som dansade på borden och det gick lite vildare till en vad vi nu har varit vana med, haha. Men en kiva kväll var det och var roligt att bekanta sej mera med andra människor :)

Få se när vi skall flytta inn till andra hostellet..tror nog att det blir riktigt bra bara vi börjar jobba och lära känna flera andra människor och slutar att vara "newbies".:D

Nu är det också mina baby dreadlocks 9 veckors födelsedag yayy!!<3 Är så glad av att jag har klarat av de här 2 första månaderna, för det är den värsta tiden säger allihopa. Så nu har jag klarat det så här långt och är så i spänning över att se hur de kommer att utvecklas de nesta månaderna.

De har ändrat sej så mycket på de här 9 veckorna och älskar att följa med hur de ändras av sej själv varje dag..De har blivit mycket tjockare och "rep-aktiga" vilket jag är glad över för det är ett bra tecken över att de mår bra. Men de har också krympt en 15cm-20cm vilket jag hatar och var inte beredd på alls men jag älskar mina rastor ändå. När jag började med mina dreadlocks var jag helt att jag tänker ha dom så naturella som möjligt och låta de krymppa och ha sej att jag bryr inte..Men nu har jag tänkt på att sätta i dreadlocks förlägningar..gjorda av riktigt hår och utan vax och andra saker förståss. På något sätt känner man sej alltid så mycket finare om man har mera hår på huvudet sitt..Så det är första saken jag skall spara pengar till :D

Så här såg mitt hår ut före jag började med hela projektet. Visst ser de fint ut på bilderna efter att jag hade stått och fluffa till håret före jag tog bild. Var trött på att vara platina blondin, såg likadan ut som jag såg ut när jag var 13.. Var också trött på att tvätta mitt tunna hår varje dag annars kändes det som om jag hade en hjälm på mej.
Vilde ha en förändring och likna mera den personen jag är idag. Håret mitt var jätte torrt och äckligt så jag gick till frissan i NZ för att klippa topparna bort och färgade håret lite mörkare. Sedan efter många om och men och många timmar med att läsa om rastor..så bestämde jag mej att på en ledig dag börja projektet. Jag började med att laga 8 rastor under i mitt hår bara för att de hur det skulle kännas..Jag använda twist and rip metoden vilket jag hade läst före att passar bättre till fint och tunt hår. Inte många dagar efter det så hade jag håret fullt med 42 rastor i huvudet. Armarna ropade hosianna efter mina 5 timmar som jag hålde på att rasta håret..

Här var mina små dreadlocks babies som 2 veckor gamla.. Hadde ännu ganska mycket längd kvar och rastorna såg ut som små flätor.

 2 veckor gamla här också.:)

En månad.. Och satte i några längre hemgjorda förlägningar bara så att jag skulle få lite längd tillbaka. Saknade mitt långa hår så mycket! Håret mitt hade också börja krullat sej istället för att vara platt.

Håret började bli kortare och tjockare utanpå och tunnare i topparna. Intressant hur håret krympte varje gång jag tvättade det. Är så intresserad över mitt projekt! Började prata om att laga rastor åt mej redan ett år sedan men vågade inte..haha men äntligen!<3

Här är ett foto i går. Mycket tjockare och större har det blivit. Märker att lösa håren också börjar hitta sin plats och rastorna växer på bredden med fart!:)

.

Alla behöver inte förstå eller tycka om hur jag har valt att ha mitt hår. Det är mitt eget val och jag är gladare en aldrig förr över mitt hår och vet hur glad jag kommer att vara efter 1 år när mitt hår kommer att vara tjockare en aldrig förr och har fått längd tillbaka. Det här med att börja med egna naturliga dreadlocks är ett val och ett en helt egen journey att ta. De växer och ändras varje dag av sej själv..Det bästa av allting är att bara följa med och se på och låta naturen sköta sitt. Det här är jag nu så bli van med det.

Är också skönt att ha ett mål i livet och något att vara glad och i spänning över:)

Var förut sådan att jag alltid vilde se perfekt ut..Gick inte ut från huset om mitt hår stog upp konstigt på ena sidan eller make up:en var så bra som möjligt. Nu förtiden tänker jag bara att äsh, om någon inte gillar mej hur jag ser ut..så är det vel inte mitt problem. Håret mitt är inget jag kan göra åt..Jag faktiskt gillar att det ser lite "råddigt" ut. Inte varje människa som kommer emot mej på gatan ser likadan ut. And I love it :)

One of my favorite aspects of dreadlocks is ther uniqueness. Each dread stands alone in its own way. It doesn´t let it anyone tell it how or where to grow. It has a direction, a path, and it is true to its purpose. let's be like the loc. :)

.

Kraamisar!<3